En skolsatsning på rörelsepauser med syfte att minska stillasittandet kräver engagemang från skolledare, lärare och elever. Man behöver se och förstå nyttan med att få in ny energi in i systemet. Men även om man ställer sig positiv till detta så måste arbetssättet och metoden för den som leder dessa rörelsepauser anpassas beroende på klass, plats, lektionstid, gruppdynamik, lektionsinnehåll och egna tidigare erfarenheter. En övningsbank med enkla och korta instruktionsfilmer (brainbreaks) har visat sig vara effektivt för många och blir dessutom visuellt tydligt att följa. Ett annat bra sätt har varit korta pulshöjare såsom just dance som kunnat projiceras mot filmduk eller whiteboard. Även kortare promenader där man samtidigt diskuterar någon ämnesspecifik fråga (walk n talk och tipspromenader med qr-koder) är gångbara i många lägen. Flera kollegor som planerar för korta rörelsepauser hittar moment där eleverna förflyttar sig i klassrummet i olika arbetsgrupper under lektionerna. På så sätt blir det en naturlig rörelse, även om det inte är så pulshöjande. En enkät som gick ut till lärarna efter läsårets slut, visade att metoderna är många och att man behöver anpassa och vara lyhörd för elevernas behov av pauser. Vi behöver dock få med alla på tåget och lite är bättre än inget!