Rörelse på rasterna – Hur?

Nya rekommendationer för hur mycket våra ungdomar behöver röra sig kom från WHO strax innan jul och forskningen visar tydligt att flertalet av våra högstadieungdomar tyvärr inte når upp till detta. Framför allt under detta år då pandemin slagit hårt mot all ungdomsverksamhet med stängda idrottshallar. Vi har ju inom skolan ett uppdrag att verka för daglig fysisk aktivitet och en del av detta är att ha en uppmuntrande miljö för rörelseaktiviteter. Skolorna är ofta trånga och platsbristen stor så platsen för rörelse behöver då förläggas utomhus. Visst går det på många sätt att jobba med brainbreaks, rörelsepauser under lektionstid men med de nya rekommendationerna så räcker det inte till. Högstadieåldern är dessutom en period i livet då flera (framför allt tjejer) avslutar sina aktiviteter i föreningar och klubblag. Hur ser då skolgårdarna ut på landet högstadieskolor och vad ger de för förutsättningar? Man imponeras av skolor som på ett mycket bra sätt organiserat rastverksamhet och delar dessa goda exempel på nätet, men dessa skolor jobbar ofta med de yngre åldrarna. Själva har vi många fina bänkar och sittplatser men färre ytor för aktivitet. Nya pingisbord för utomhusbruk och en upprustad fotbollsplan genererar tyvärr inte den aktivitet för flertalet på skolan. Schemat för våra elever ger heller inte så mycket utrymme för längre raster då de ibland har 5-6 lektioner per dag. En utökad timplan för idrott och hälsa, rörelsepauser på lektionstid och en aktiv paus på rasterna är nog receptet, men det sista är dock så svårt att få till…

Hämtat från ”Riksmaten Barn”